Det började i byn Leisi på Ösel (Saaremaa) utanför Estlands kust. En gammal man tog kontakt med den nygrundande Rotary-klubbens president Arno Vainokivi i Kuressaare. Det gällde hans hustru som led av ständig värk i sin höft och hade fått allt svårare att röra sig. En protes i höftleden skulle göra henne frisk igen. Men var ta pengar till en operation?

Från Ösel gick förfrågan vidare till Ekenäs. Klubben hade just avslutat ett framgångsrikt insulinprojekt med Ösel, så kontakter med det därvarande sjukhuset fanns. En närmare utredning visade att höftledsbesvär på Ösel ingalunda var någon enstaka företeelse. Årtionden av hårt arbete och felaktiga matvanor i kombination med ett otjänligt klimat och i sista hand ett förringande av egna krämpor hade krävt sin tribut. Omkring 200 personer hade akut behov av en ny höftled. Den rådande operationstakten var två patienter per år från Ösel. Operationerna utfördes antingen i Tallinn eller Tartu.

En projektplan och budget på 1.500.000 mk (ca 250.000 euro) kom till

Frågan hade fått en helt ny dimension. Rotarybrodern Lasse Saloranta som var ortoped och ledande läkare på sjukhuset i Ekenäs såg möjligheten att i Ekenäs på Västra Nylands kretssjukhus utbilda personal från Ösel sjukhus. Efter utbildningen kunde framtida operationer genomföras på Öselsjukhuset och sålunda avsevärt öka antalet operationer. Klubbens uppgift skulle vara att administrera projektet och att finansiera skolningen samt inköpet av 200 proteser. En projektplan uppgjordes och en budget som slutade på 1,5 milj. mk (ca.250.000 €) kom till. 

Efter att klubben godkänt och tagit ansvar för projektet gällde det att få RI att antaga det som ett Maching Grant – projekt. Dessutom måste sjukhusen både i Ekenäs och Kuressare godkänna projektet, vilket de gjorde. Rotaryklubben på Ösel och Slite Rotaryklubb var med i projektet och därmed var fordringarna från RI uppfyllda. Nu gällde det att samla pengar.

För att få ett startkapital anordnades en välgörenhetskonsert. Pengarna från konserten räckte till för att trycka projektbroschyrer på fem språk samt att låta prägla projektmedaljer i brons och silver för försäljning.

Försvarsminister Elisabeth Rehn projektets beskyddare
En organisation och arbetsfördelning utarbetades med följande sammansättning: 

Rabbe Löfgren                    ordförande (sittande president)
Lasse Saloranta                  operationer
Mikael Kietz                        sekreterare
Tage Dahlström                  kassör
Börje Thorström                 internationella kontakter
Lars Winberg                      marknadsföring
Ove Eriksson                       skribent
Matti Tanska                      internationella kontakter
Karl-Gustav Muromaa        försäljningsstrategi
Hans Rehnström                 Saaremaa kontakter, kurir
Tauno Nordbäck                 governors representant, PR uppdrag  
Carl-Herbert Holmberg      sekreterare

Elisabeth Rehn                    projektets beskyddare, försvarsminister   

Klubbens styrelse

Broder Börje Thorström berättade om projektet för 3 000 rotarianer i GlasgowEtt systematiskt PR-arbete påbörjades. Det gällde att göra projektet känt såväl inom, som utomlands. Flera serier OH-bilder med bifogade texter gjordes som bröderna kunde ta med sig då de besökte andra klubbar. Höjdpunkten var då Börje Thorström fick hålla ett 15 min. långt föredrag om projektet vid RI World Convention i Glasgow 1997 för 3 000 rotarianer.

Projektet hade också stöd från distriktet. DG Rolf Forsman deltog aktivt i projektet och hans efterträdare Erik Wihtol utlyste projektet till distriktsprojekt.

En viktig samarbetspartner blev protesleverantören Stratec Medical som vann offerttävlingen. Bolaget kunde ge fasta priser för proteserna som levererades efter behov under hela projekttiden. Dessutom donerade bolaget specialutrustning för operationsarbetet.

Klubben erhöll Maching Grant pengar om 50.000 USD. Nu kunde projektets praktiska del starta. De första patienterna anlände till Ekenäs hösten 1995, och skolningsfasen inleddes. 15 patienter opererades och utbildningen som omfattade 36 veckor uppdelades sålunda: kirurger 6 veckor, operationssköterskor 18 veckor, sjukskötare 8 veckor och medikalgymnaster 4 veckor. Dessutom utbildades hygienskötare. Saaremaa RK hade som sitt projekt att finansiera patienttransporterna.

De första operationerna i eget sjukhus gjordes 1996

Utbildningen förlöpte väl och operationerna lyckades utan komplikationer. Man var redo att starta operationerna på Ösel i januari 1996

Broder Lasse Saloranta medverkade vid de två första operationerna på Ösel, nu som övervakare. Den första operationen väckte stor uppmärksamhet i Estland, och televiserades i sin helhet. Även radio och tidningar bevakade händelsen. Arbetet skulle nu framskrida med en operation per vecka, att jämföras med tidigare 2 operationer per år.

En minnesplatta över projektet avtäcktes under högtidliga former hösten 1996. Ett företag eller en person som donerade en summa motsvarande en operationskostnad fick sitt namn ingraverat i minnesplattan. Vid tillfället var flera huvudsponsorer närvarande, ävensom RI presidentens personliga representant Hans Muller-Rech från Tyskland.

Operationerna fortsatte lyckosamt och alla 200 patienter fick som planerat en ny höftled. Den 30 april 1999 kunde projektet avslutas. Något försenat, beroende av yttre omständigheter, men helt i samklang med den budget och omfattning som uppgjorts vid starten. Ekenäs Rotaryklubb hade som devis: livskvalitet och hjälp till självhjälp. I båda fallen lyckades det. 200 patienter genomgick en lyckad operation och sjukhuset på Ösel fick en ny status. Vid avslutningsfestligheterna i Ekenäs 1999 var Rotary Foundation representerad av Carl-Wilhelm Stenhammar från Sverige, som senare blev världspresident.